Min första klass som skulle ha startat klockan halv 2, men som inte startade förrens efter 4, gick sådär. Regnet hade redan börjat ösa ner och vi var rätt så blöta. Jag fick en bra känsla på framhoppningen och gick in. Han kändes RIKTIGT fin, dock lite stark haha, busponny. 1an & 2an gick super, sen på 3an så råkade jag kasta mig framåt ett språng före (AJABAJA Alva) vilket medförde ett helt förståeligt stopp som endast var pilotens fel. Därefter kom vi runt felfritt & han kändes så himla fin. 

Jag skulle ljuga om jag säger något annat än att jag var JÄKLIGT SUPERDUPER nervös inför denna klass. Regnet öste fortfarande ner och det började bli lite mörkt. De enda tankarna jag hade i huvudet var, Alva denna start är en TRÄNING, inget annat. Jag går in & gör detta som vilken annan träning som helst & har inga förväntningar på mig alls, bara att jag ska ha kul. BRA FRAMÅT terränggalopp var det som gällde & tillbaka med överlivet framför hindrena. 

Vi fick lite småknasiga språng, men vet ni, det spelade ingen roll...för att jag hade den "terräng"galoppen jag hade & väntade på språnget. 

Han var så fin, så fin. Jag började gråta efter sista hindret, och det gjorde även mamma. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar denna ponny.